lördag 25 april 2009

Familj

Att få höra att man mognat både fysiskt och mentalt och mer därtill av sina föräldrar och att de verkligen är stolta över en är verkligen underbart att höra. Det är så skönt att höra något gott och inte bara rösten av ens egen prestationsångest.

Jag blev så otroligt smickrad och glad när jag fick berömmet. Jag fick veta att ingen hade väntat sig att jag skulle lyckas men att det blev jag av alla som blev den som faktiskt gjorde det jag sa att jag skulle göra.

Då jag både hemma var det så lätt att lämna över problem osv till dem, jag var inte självständigt så mycket där och hade ett skal runtom mig, skalet finns fortfarande kvar till vis del men jag har blivit självständigt och vill inte längre att andra tar mina fajter. Det oavsett om jag känner ork inför dem eller inte. De är mina och på ett ästt elelr annat ska jag klara dem. Så är det iaf med det mesta förutom sådant jag inte kan ett dugg om och vet att t.ex. min pappa kan mycket om.

Jag är glad över eran stolthet och hoppas jag fortsätter göra er stolta.

lördag 4 april 2009

Remember me

Ibland kan en sång i rätt situation eller stämning få en att tänka på så mycket. I detta fallet är det Josh Grobans låt Remember, en mycket vacker och tragisk låt perfekt för ens begravning.

Jag hoppas att när jag lämnar människor inte kommer glömmas bort utan att de ändå kommer minnas mig och det även efter min död som förhoppningsvis inte sker förrän om många år.

Men några rader ur låten:


Remember, I will still be here
As long as you hold me, in your memory
Remember me
Remember, when your dreams have ended
Time can be transcended Just remember me


Vem vill egentligen bli bortglömd i livet och i döden?