Debattens mörkare sida.

Jag har alltid tyckt om att diskutera ibland och höra andras diskussioner. Det här intresset har börjat minska mer och mer ju mer diskussioner jag ser. Det finns diskussioner som hålls på respektfull nivå, men de har blivit färre och färre. Jag är inte heller perfekt (ingen är det), men försöker tänka på hur jag skriver. Det har väl hänt att man uttryckt sig plumpt och ångrat sig efteråt. Det som jag stör mig på dock är människor som fortsätter i inlägg efter inlägg eller gör om samma sak i diskussion efter diskussion. Vidare ökar ”risken” ju fler som deltar i diskussionerna.

Det har blivit mer och mer fokus på att trycka ner andra som inte tycker som en själv än att utvecklas i diskussionen eller komma fram till något för dessa personer. Återigen vill jag påminna att det inte gäller alla diskussioner men att de har blivit vanligare. Det lustigaste av allt är att jag minns att man fick lära sig i skolan om hur man för en respektfull diskussion. Jag har även sett politiska diskussioner och andra offentliga, ”stora”, debatter, där man verkar glömt allt sånt. Exempel på saker jag sett återkomma i diskussioner här och var kommer här nere och jag har säkert glömt något.

- Du tycker inte som  jag då är du; dum, ful, tycker fel, har inte rätt till en åsikt, inkompetent, min motståndare politiskt/religiös, fanatiker, någon som borde skjutas, trångsint, ung, gammal osv.

- Jag förstår inte vad du menar då är du; ovanstående saker, stavar fel, den som inte förstår mig, osv. Att be dig förklara tydligare för att jag inte förstår kan jag inte be dig, då framstår jag ju som dum och det är bara dumma människor som inte förstår saker.

- Jag håller mig inte till ämnet och när du svarar på mitt inlägg med något som hör till ämnet är det du som inte håller dig till ämnet. Du ska ju svara på mitt ämne inte det diskussionen handlar om.

- Oavsett vad diskussionerna (krig, feminism, mode, skolan, djur, uppfostran, osv osv) handlar om så kan dina svar bero på att du har en viss politik, religion osv. För allt måste ju dras till sin spets och man kan inte ha olika tolkningar eller åsikter inom samma fack, det är otänkbart.

- Jag inser att jag skrivit/sagt något dumt, men det kan jag ju inte erkänna utan måste förklara bort det eller fortsätta som samma spår.

- Du har inte varit med om just det jag har så du kan inte veta. Andra människor än jag har ingen inlevelseförmåga, hjälpt andra i min situation eller är/har varit i min situation utan att vilja skriva ut minsta lilla detalj om det.

- Jag håller inte med dig men jag vet inte vad jag ska skriva då är du enligt första punkten, annars kan du inte stava/din grammatik. Alternativt så visar jag hur många fula ord och svordomar jag kan för det är något att vara stolt över.

- Du skriver en positiv/negativ upplevelse men tar inte upp minsta lilla mikrodetalj. Det måste du göra för annars är du en dålig person eller så har inte din upplevelse någon betydelse.

- Du lägger fokus på en viss del i diskussionen och det går inte för det är inte den delen jag vill diskutera så det betyder att du inte ser till hela artikeln för det. Strunt samma i att jag gjorde precis samma sak som dig.

- Du har inga källor som stödjer det du skriver. Strunt samma att du på tydliga sätt klargör att du baserar ditt inlägg på åsikter eller personliga erfarenheter och inte gör anspråk på att vara vetenskapligt kunnig. Du måste fortfarande ha källor, gärna en bevisad forskning eller två.

- En person skriver/säger något jag inte håller med om/gillar och då måste alla som ”hör till samma fack” vara lika skurkaktiga, dåliga eller vad jag nu väljer att kalla dem.

- Det viktigaste i diskussionen är inte att du förstår mig eller att jag förstår dig, bara jag vinner.

Notera att detta är mina åsikter och iakttagelser. Om du sett och tycker samma sak så gör du det, annars gör du det inte och så kan det vara. Vi alla är olika.