Solsken

Ja nu har solen tittat fram två dagar i rad. Kanske är det inte falskt alarm nu.
Vore skönt om man äntligen kunde få slippa den förhatliga snöns återkomst tills
nästa jul iallafall.

Jag tänker på sommaren och hoppas att den kommer bli bra. Mycket händer på
somrarna när man har mer tid. Då menar jag både positiva och negativa saker.
Men den här sommaren blir nog bra.

Men som sagt: Det härligt att få välkomna vårens slutliga ankomst.

Ängslan

Den senaste tiden har jag haft en ängslan som kommer och går. Den kan komma precis när som helst och jag kan inte fatta vad det är jag är ängslig för allt jag vet är att jag inte gillar känslan.

Det finns flera möjliga förklaringar: Problem med vänskap, stress, krav på en själv, känsloförtryckning... Ja, det är så mycket det kan vara, fick ett förslag av en person. Enligt henne skulle det kunna vara en blandning av allting.

Men jag vet inte... Jag vill inte vara ängslig och stämmer det hon sa vill jag än mindre slösa tid på att vara ängslig angående saker som inte är värt tid att slösas på. Kanske det är min besvikelse som fått utlopp? Vet i alla fall när man ser till mina dikter att jag börjat falla igen och kommer falla mer om jag inte bearbetar mina känslor. Men men shit det same egentligen, Det är ju bara jag och det är rätt enkelt att hålla skenet uppe.

Gjorde det ju dagligen på gymnasiet, jag blev så bra på det att jag har svårt att känna känslor riktigt intensivt numera, speciellt kärlek och hat. Däremot har jag lärt mig känna ledsamhet alltför väl sedan jag kom hit, tack och lov inte lika mycket längre.

Men, men that's life liksom, inget att göra åt det annat än att fortsätta trampa framåt.

Dessa communities, ens vänner och ens fiender. Man blir medlem i dem när man inte har något att göra. Man letar upp dem och är aktiv för ett tag för att sedan släppa nästan alla av dem som en het potatis när något intressantare dyker upp en vända i ens liv. Sedan då det intressanta virvlat vidare återvänder man till sina kära communities.

Detta är både på gott och ont eftersom man ändå kan träffa människor via dessa sidor (och nu menar jag inte dejtingsajterna). Man kan också få sådana vänner man aldrig träffar men kan prata om precis allt med över nätet, så var det för mig och min vän ett bra tag, vi hade varit vänner i ca ett år innan vi träffades, något som inte förändrade någonting eftersom vi varit ärliga mot varandra. Ärligheten gjorde ju att vi redan kände till den andres personlighet.

Men så dyker något intressant upp för en stund igen och man lägger communitien åtsidan för en stund. Allt för sin kära eller vännerna som för eller senare sviker ändå (detta gäller inte alla, finns en del guldkorn i världen med).

Så communities är en trogen, den finns där när man behöver en.