Imorgon går jag till mitt jobb för första gången. Hur dagen kommer att se ut vet jag inte riktigt än. Jag kommer inte ha klassen ännu dock, då de har lov nästa vecka. Inte optimalt att ta dem nu då. Däremot jag kan hoppa in i en annan klass om en annan lärare fortfarande är sjuk då. Annars och nog ändå blir det att gå igenom och fixa allting runt omkring. Det är en del som ska göras ju.

Detta kommer att vara i minst fyra månader vad jag förstått. Är en provanställning, men det är kul att äntligen få komma ut och göra det jag så länge velat.

Nu är det bara skrivlustan och inspirationen till skrivandet som saknas, så är jag hyfsat nöjd. :)

Köket som vi har hållit på all evigheters evigheter mer eller mindre börja visa tydliga tecken på att vi tar oss någonstans.  Det är nu helt grundmålat. Så när vi lagt på två lager av den grå färgen vi valt så ska vi äntligen börja montera upp skåp. Så med andra ord så kommer köket snart få hamna i sitt rätta rum istället för att vara i tre olika rum.

Det kommer dessutom finnas mer yta än köket i förra lägenheten och studentlägenheten jag bodde i, så troligen finns det stora chanser till mer baktillfällen. Men det lär väl märkas om inte annat.

På väg mot en målstolpe

Det är mycket som har hänt nu. Jag kommer fokusera på en av de positiva sakerna i detta inlägg. Det då jag anser att man ska se det positiva delarna i livet. Det första är väl att jag troligen börjar jobba i mitten av nästa vecka. Det känns nervös men samtidigt spännande då det är mitt första riktiga jobb. Året som gått har jag ju om man slår ihop alla dag jobbat 4-5 dagar totalt. Jag njöt av varje arbetsdag så jag trivs med att göra något och inte gå hemma. Jag ser fram emot att träffa klassen och lära känna mina blivande kollegor. Jag ser även framemot att äntligen ha nått mitt det enda riktiga målet jag satt i mitt liv.

I början av gymnasiet hade jag till och med den här inställningen: "Läsa vidare på universitet? Varför det? Det är undervisa jag vill göra inte plugga ännu mer." Tack och lov släppte jag den inställningen med tiden och insåg att även om jag hade lärt mig en del på barn- och fritidsprogrammet som kanske vissa av mina kurskamrater inte hade gjort så hade jag mycket kvar och lära. Och numera anser jag att du slutar aldrig lära dig nya saker och utvecklas genom hela ditt liv.

Även det faktum att jag flyttade hemifrån för att studera på Linnéuniversitetet (som då hette Växjöuniversitet) har bidragit till att jag utvecklats åt det håll som krävdes för att nå min examen och mitt mål. Jag fick lära mig att ta tag i saker och fick möta hinder på vägen i mina studier som var jobbiga för mig, men som jag för det mesta klarade mig igenom. Att kämpa för det man vill uppnå är även det en del av livet. Man kommer inte få precis allting serverat genom hela livet. Det faktum att jag såväl under ljusa och mörkare tider alltid haft mina föräldrars stöd och uppmuntran har även det sporrat mig. För även om jag själv känt att jag inte förtjänat vissa av deras uppmuntrande ord eller komplimanger vid vissa tillfällen har de alltid sagt motsatsen och gett mig bra anledningar för det.

Medan livet forsätter gäller det för mig att ta såväl det negativa som positiva sakerna och använda dem för att utvecklas och lära mig. Ingenting som händer är meningslöst även om man hade önskat att det inte blivit så.