Dessa communities, ens vänner och ens fiender. Man blir medlem i dem när man inte har något att göra. Man letar upp dem och är aktiv för ett tag för att sedan släppa nästan alla av dem som en het potatis när något intressantare dyker upp en vända i ens liv. Sedan då det intressanta virvlat vidare återvänder man till sina kära communities.

Detta är både på gott och ont eftersom man ändå kan träffa människor via dessa sidor (och nu menar jag inte dejtingsajterna). Man kan också få sådana vänner man aldrig träffar men kan prata om precis allt med över nätet, så var det för mig och min vän ett bra tag, vi hade varit vänner i ca ett år innan vi träffades, något som inte förändrade någonting eftersom vi varit ärliga mot varandra. Ärligheten gjorde ju att vi redan kände till den andres personlighet.

Men så dyker något intressant upp för en stund igen och man lägger communitien åtsidan för en stund. Allt för sin kära eller vännerna som för eller senare sviker ändå (detta gäller inte alla, finns en del guldkorn i världen med).

Så communities är en trogen, den finns där när man behöver en.