Den senaste tiden har jag haft en ängslan som kommer och går. Den kan komma precis när som helst och jag kan inte fatta vad det är jag är ängslig för allt jag vet är att jag inte gillar känslan.
Det finns flera möjliga förklaringar: Problem med vänskap, stress, krav på en själv, känsloförtryckning... Ja, det är så mycket det kan vara, fick ett förslag av en person. Enligt henne skulle det kunna vara en blandning av allting.
Men jag vet inte... Jag vill inte vara ängslig och stämmer det hon sa vill jag än mindre slösa tid på att vara ängslig angående saker som inte är värt tid att slösas på. Kanske det är min besvikelse som fått utlopp? Vet i alla fall när man ser till mina dikter att jag börjat falla igen och kommer falla mer om jag inte bearbetar mina känslor. Men men shit det same egentligen, Det är ju bara jag och det är rätt enkelt att hålla skenet uppe.
Gjorde det ju dagligen på gymnasiet, jag blev så bra på det att jag har svårt att känna känslor riktigt intensivt numera, speciellt kärlek och hat. Däremot har jag lärt mig känna ledsamhet alltför väl sedan jag kom hit, tack och lov inte lika mycket längre.
Men, men that's life liksom, inget att göra åt det annat än att fortsätta trampa framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar