Visst vore allting lättare utan alla dessa krav? Speciellt de man har på sig själv?
De blir som en ond cirkel. Man misslyckas med något och sänker sig själv och prestationerna på nästa blir inte så bra som de kunnat bli och samma sak på nästa. Tillslut drunkar man i misslyckandena och får på olika sätt det bekräftat från olika håll även om det inte bekräftas på ett medvetet plan från dem.
Ens egna krav får inte vara för höga för man förlorar bara på det. Vill man nå stjärnorna saka man ju sikta mot trätopparna sägs det ju, men det är ju det som är det svåra.
Något annat som är svårt är att veta när man egentligen duger, om man gör det och i vilka sammanhang man gör det. Det är så lätt att trycka ner sig själv, att suga åt sig allt negativt man hör och bara slå bort allt det positiva. För det positiva får man ju inte ta åt sig eftersom man inte förtjänar det längre enligt en själv pga alla misslyckanden. Ja som sagt det är en ond cirkel som är svår att ta sig ur, men det är inte omöjligt att göra det...
Man måste tillåta sig själv att göra det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar