Detta är första sommaren jag är ensam på det sätt jag är nu. När jag bodde hemma hade jag ju mina föräldrar. Förra sommaren hade första förhållandet inte riktigt tagit slut i början och sen var jag hos mina föräldrar och sen började mitt andra förhållande ett tag efter att jag kom hem...
De flestahar åkt hem, pluggar eller jobbar. Jag hittade inte några kurser jag ville plugga, fick inte jobbet men kommer ev följa med mina föräldrar upp igen sen när de åker tillbaka efter sitt eventuella besök här. Det är nästan komiskt hur mycket ens liv förändras när man flyttar hemifrån.
Det täta skyddsnätet man har när man bor hemma blir mycket glesare då det finns saker endast en själv kan göra och kanske inte vill vara till besvär. Skyddsnätet finns fortfarande kvar litegrann eftersom omtanken fortfarande finns kvar även om man själv försöker att klara sig själv så gott man kan. För jag menar, hur ska en liv bli om man inte klarar lite motgångar oavsett hur jobbiga de kan kännas?
Jag är vuxen nu, ansvaret ligger på mig ingen annan. Och då spelar de ingen roll att man inte känner sig vuxen utan fortfarande känner sig som om man går på gymnasiet eller något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar