Människan

Har inte läst hela boken än men det ligger lite i hur Clive Barker vänder på det hela, det är inte monstren som är de onda, det är människan. Vi är så duktiga på att säga att andra varelser på jorden är onda och att skapa fiktiva varelser som ska representera ondskan. Men vi missar att människan är den mest destruktiva ondaste varelsen om man ska prata om ondska i sånt fall. Dessutom säger de ju att de karaktärer man kommer på kommer från en själv, ens erfarenheter eller iakttagelser.... Människan är:

• Girig
• Blodstörstig
• Egoistik
• Fåfäng
• Maktgalen
  
• Manipulativ

och så mycket mer....

Människan påstår sig samtidigt vara så mycket bättre än de andra djuren på jorden, men vi lever inte efter djungelns lag ändå ska vi hålla på att förstöra för andra och/eller oss själva. Inget kommer undan oss varken andra människor, djur, natur eller allt annat vi kan förstöra på något sätt.

Och det vi bryr oss om är sådant som får oss att må bra, kan ge oss bekräftelse och/eller bekvämlighet. För tänk efter även om du gör något du inte gillar så gör du det för att det ändå sker något bra för din egen skull. Det kan handla om att du får en känsla av att ha "gjort rätt", fått beröm eller att det faktiskt gagnar dig direkt. Detta är dock något man gör undermedvetet men tänker man efter så kan man alltid hitta något positivt för en själv när man gjort saker och ting.

Jag kanske borde tillägga att jag inte haft höga tankar om människan på många år för övrigt. Det händer att man glömmer bort hur den är temporärt men så kan men uppleva något eller se hur någon annan blir utsatt som gör att man blir påmind om destruktiviteten igen,