Tågresan blev seg

Igår åkte jag ju hem. SJ följde helt otroligt tidtabellen hem också (de följde den dit) vilket jag är glad över. Men jag var trött för att jag av någon anledning inte hade sovit bra utan vaknat till och från och vänt på mig och så. När jag vaknade hade jag dessutom ont i muskeln på ena sidan av ryggslutet typ... Inte helt skoj. Ville inte riktigt upp och så. Men upp kom jag ändå tillslut.

Senare den dag kom älsklingens polare över och det blev lite rock band innan det var dags för mig att bli skjutsad till tåget. Väl på tåget var det rätt fullt då några som åkt med ett annat tåg hade råkat ut för det att tåget gått sönder. De fick alltså åka på detta tåg och hoppas att platserna de valde inte var upptagna.

En man som inte var helt nykter hade platsen bredvid mig och först lät han kvinnan bredvid mig sitta kvar, han trodde tydligen att hon var min mamma också... Men han pratade ständigt med alla i närheten och frågade mig om och om igen (sen när han tilllslut blev tvungen att ta sin plats då det inte fanns någon ledig) om vilken station som kom härnäst, hur lång tid det var kvar dit och dit, om det var okej att han öppnade en öl osv osv osv. Jag var artig men tillslut började jag bara säga att jag inte visste, då jag ju faktiskt inte visste och höjde volymen på musiken så att jag kunde blunda den sista biten mot Alvesta. Det var då inte så läng bit kvar, så inte mycket vila på tåget med andra ord. Så jag försökte få tiden gå ibland genom att bland annat skriva några dikter och läsa i "A Heroinists Diary", som är en bra bok, men ingen jag orkar sträckläsa.

Väl i Alvesta slapp jag vänta ute då det bara var att gå över till andra sidan av perrongen och sen på tåget. Så det var bra. Sen när jag väl var i Växjö fick jag gå av vid Teleborgs Centrum då sjuan inte skulle gå förrän en halvtimme efter den bussen jag tog. Min axel gillade dock inte att jag gjorde det. Den ömmade ett tag efter att jag kommit hem.

Så det var en lite mer "händelserik" tågresa hem.