Jag har visserligen de känslorna i mitt huvud också. Men det tragiska är först när det bara är de som existerar och ens verkliga vilja flyger bort genom fönstret. Man borde egentligen göra sitt bästa för att få ut det man vill ha av livet även om det är väldigt svårt på vissa punkter. Det finns alltid vissa hinder någonstans, men då är frågan hur man ska tackla dem?
Man har flera val. Blunda och inte inse att hindret gör att man står och trampar på samma ställe, fly och få en situation eller dylikt som tär på en eller faktiskt ta tjuren vid hornen och försöka bemöta hindret på det bästa sätt man kan. Man måste vara lite envis där, allting sker inte på ett ögonblick och vissa saker inte alls. Men acceptans och förändring så att det går ändå kan införas då istället.
Men min poäng är att vi ödslar så mycket tid på att enbart tänka på vissa saker att vi faktiskt missar vad vi går miste om. Jag höll på att gå miste om något väldigt underbart för att jag var låst mot en åsikt och tanke men att jag vågade kliva ut ifrån det gjorde så otroligt mycket. Visserligen finns det alltid något som man är lite låst inom, men upptäcker man vad det är så kan man ta itu med det eller åtminstone samla mod för att ta itu med det. Vips har man i alla fall en lite blåare himmel i sitt liv. Och om man har något enstaka vitt moln är det faktiskt inte så farligt för vi behöver något litet som kan utmana eller hålla oss på marken så vi inte flyger för nära solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar